Där satt den

Lördagen den 6 augusti 2016

Efter lite tidsändringar knackar Iván på vår dörr när klockan är 13 och strax därefter kommer Antonio. På detta följer en diskussion som nog skulle te sig ytterst förvirrande för den som av någon anledning stod utanför i gränden och tjuvslyssnade. Samtalet sker växelvis på engeska, med Iván, spanska med Antonio och svenska mellan maken och mig. Ibland rör vi till det ordentligt och talar engeska med Antonio och svenska med Iván men blir snabbt varse vårt misstag då svar utebliver och vi stället möts av ansiktsuttryck som tydligt signalerar förvirring.

Efter att vi tittat på terrassdörr och Antonio lagt fram sitt förslag på förbättring kommer vi till dagens stora begivenhet, la casa muy cerca de vuestras....

Varför har vi hamnat i denna situation? Lite bakgrundsinformation:

För något år sedan var maken och jag mycket sugna på att dra igång ännu ett projekt. Det fanns då en mängd ruiner i vår lilla stad som bara stod och förföll och som mer eller mindre skrek åt oss när vi gick förbi. Vi tittade ut ett antal och bad om hjälp från Antionio, Demitrio och Iván att undersöka deras köpbarhet.

Det pris man begärde för ruinerna var helt astronomiska så vi lade hela projektet på hyllan och tänkte nöja oss med situationen som den var..... tills nu!

Iván och Antonio tog oss med till ett av de hus vi tittat extra på. Ett hus som på något sätt påminde oss om vår egen pärla, fast större

Casa Hijos

.

Iván låser med viss svårighet upp dörren och vi får för första gången se husets insida.

Det var precis så som vi förväntat oss. En fullkomlig ruin om än upprättstående, i alla fall än så länge.

På bottenvåningen huserar husets kök och badrum. Andra våningen innehåller två sovrum. varav ett som är ett genomgångsrum och tredje våningen är takterrass, komplett med förråd och hönshus.