Banken i Sverige fick uppsökas för att penningar skulle transfereras och planer för el, vatten, försäkring och gas är upplagda.
Ännu en gång har vi anledning att känna oss tacksamma över den hjälp och vägledning Maria Teresa Velasco ger oss. Visst, denna gång hade vi kanske klarat en del själva men inte allt- eller rättare sagt, långt ifrån allt. Det gör det inte lättare att vi är 3275 km bort från Almuñécar!
Det är spännande det där med projekt. Emellanåt så står allt stilla., mer eller mindre, och sedan, plötsligt blir det fullrulle igen. NU är rullen i rullning och den är fullproppad!
Ett av helgens äventyr var att försöka få ner så mycket som möjligt i två resväskor som dessutom max får väga 20 kg per stycket. Det är inte vilka saker som helst minsann. Nej, det är de små tingestar som kärleksfullt har samlats ihop för att göra lägenheten i Almuñécar till det hem som dess ägare har tänkt sig.
Hur det än är, hur mycket vi än längtar söder ut, så vill vi ändå ha saker runt oss som på något sätt knyter oss till de nordligare nejder som är vårt ursprung. Det känns tryggt att ställa saker på hyllorna som man känner igen. Och ärligt talat så är det inte så svårt. Det stora gul-blåa möbel- och inredningsvaruhuset finns inom bekvämt avstånd och därifrån fraktades ju redan i påskas en mindre lastbilslast av förnödenheter av olika slag vilka sedan härbärgerats i det lilla huset på berget i väntan på inflytt.
Det som nu förpassades ner i efter tretris-metod i två resväskor av det mindre slaget är allt det andra som gör en plats till ett hem. Tavlor, egenblåsta kristallskålar och annat som gör livet glatt.
Plats fick alltsammans i alla fall. Den ömma modern och fadern får nöja sig med det som får plats i handbagaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar